Livet enligt Mocca

När jag fick jobbet i Stockholm var jag galet glad. Jag hade chans till en tillsvidare anställning och en möjlighet till att äntligen blir vuxen. Det vill säga, lättare att få de lägenheter jag ville ha mm. När jag var på intervjun berättade min blivande arbetsgivare att jag skulle vara reporter och producent på produktionsbolaget. Och det hela började bra, under två veckor gjorde jag jobb i Karlskrona/Ronneby, Storuman, en flygmässa och sedan en sväng till Bollnäs. Trivdes som fisken i vattnet och kände att jag hade världens grymmaste jobb.

MEN

Sedan var det stopp. Jag blev sittandes vid ett skrivbord dag ut och dag in, och under 85% av tiden hade jag ingenting att göra. Och resterande 15% av tiden satt jag och skrev manus och artiklar. Trots upprepade påstötningar att jag faktiskt har videoreporterkompetens, dvs att jag kan både fota/filma, intervjua och redigera inslag själv, så togs inte den kompetensen till vara. Utan organisationen inom företaget var väldigt stel. Lägg därtill att mitt främsta arbetsredskap var datorn, men trots upprepade påpekanden var jag, när de tre månaderna hade gått, fortfarande utan en egen arbetsdator. Vi var tre stycken som delade en dator. (det finns mycket mer i stil med det här, men väljer att inte gå in på för mycket detaljer här på bloggen)

Jag kände tillslut att jag ar rädd för att komma för långt bort ifrån journalistiken, jag höll på att tappa mina videoreporter kunskaper och jag satt sysslolös 85% av tiden.
Det i kombination med att jag hade ångest redan på lördagkväll över att jag var tvungen att gå till jobbet på måndagen, gjorde att när min projekt/provanställning var slut -inte fortsatte arbetet. Och som "tur var" tyckte inte min arbetsgivare heller att det fanns någon anledning till fortsättning.

Jobbet tog något oerhört på min livgnista och hälsa. All min energi gick åt till att överhuvdtaget ta mig till jobbet varje dag. Tyvärr blev följden av det att jag avskärmade mig ganska mycket från mina vänner, slutade blogga och bara gick och mådde dåligt. Kände att jag inte hade mycket att ge, varken irl eller här på bloggen.

De långa arbetsdagarna jag hade 13-14 timmar (inkl. pendling) gjorde sitt till. Jag skulle inte ha några som helst problem -jag upprepar, inte ha några som helst problem med de arbetsdagarna om det var ett jobb som jag trivdes på. Men när jobbet enbart innebar ångest, blev det oerhört tungt.

Så var det med det. Stockholmsäventyret blev kort och för jävligt. Nu är jag springvikarie igen, och hoppar in här och där från norr till söder.

Men jag trivs och mår bra, i och med att jag mår bra, har jag också oerhört mycket att ge!!

Jag är så rastlös att jag håller på att gå upp i atomer….

Hela våren har jag jobbat on/off och i juni blev det allt mer och mer jobb.
Jag gnäller inte över att jag måste jobba, eftersom jag inte ser det som ett "måste". Men just nu går hjärnan på högvarv och jag behöver koppla av!! 
Jag äter dåligt, jag sover dåligt, jag är dålig på att kommentera i bloggar, besvara mail eller sms. Mitt hem ser ut som om en tromb dragit igenom det.
Jag borde diska, städa och plocka undan kläder (nytvättade) som ligger i högar i soffan. Men jag orkar inte. I stället trycker jag ihop mig i ena hörnet av soffan.

Jag har en miljon måsten hängande över mig. Eller har jag det? Om jag tänker efter så har jag nog inte det egentligen. Det bara känns som det. Och så stressar jag upp mig för det också. Mr Scorpio lovade att diska när han kommer imorgon. Jag sa åt honom att han inte behöver det. Undrar varför jag sa så. För både han och jag vet att det är så det kommer att bli. Jag kommer inte ha diskat innan han kommer. Och på lördag har han planerat en (hemlig)utflykt. Jag frågade om jag kunde ta datorn med mig. Och om min mobilladdare ligger kvar i bilen. Han suckade högt och sa att det skulle vara en teknikfri dag. Visst för alldel, låt honom tro det. Vad ska han göra när han ser att jag har datorn med mig. Hiva ut den på motorvägen eller. Jag måste ha den med mig. Jag har massor av projekt på gång. Har inte tid och lalla runt en hel dag.

Fan, jag måste lära mig att koppla av…

Förlåt att jag är lite hemlig just nu….
Just nu är jag skör, sårbar och liten…..
Men det går över, det gör det alltid.
Det är bara vägen dit som är så förbannat jobbig.

Men jag håller koll på vad ni har för er, så lätt kommer ni inte undan Om ni inte har blogg.se då, för där går det inte att kommentera just nu.

Sorry att jag är så jävla tråkig just nu.
Då kan ni ju tänka er hur tråkigt jag har,
som måste umgås med mig själv -haha
Men snart är jag right back on track igen,
för som vanligt reser jag mig alltid på nio.

Tack för ert stöd!

*KRAM*

Gabrielle " Out of reach"

"Knew the signs
Wasn’t right
I was stupid for a while
Swept away by you
And now I feel like a fool
So confused
My heart’s bruised

So much hurt,
So much pain
Takes a while
To regain
What is lost inside
And I hope that in time,
You’ll be out of my mind
And I’ll be over you"

MEN VARFÖR MÅSTE RELATIONER  MÄN  ALLTID LEDA TILL KÄNSLOMÄSSIG KAOS!!!!!

I NEED SOME PEACE & QUIET

- FOR FUCK SAKES

ARGHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

Sorry jag var bara tvungen att skrika av mig lite frustration

* Bad day -Daniel Powter

* Crazy - Gnarls Barkley

* Walk the line -Johnny Cash

* Ängeln i rummet -Eva Dahlgren

* Nöjd? - Veronica Maggio

* Live tomorrow - Laleh

Klicka på låttitlarna för att lyssna/se

Idag ringde de ifrån AF i Umeå och bekräftade att jag var antagen på Indesign kursen och berättade lite om den. Att jag blev antagen var inte klåparens förtjänst, utan hennes chef! Jag kontaktade klåparens chef tidigare idag  och hade en mycket bra och givande samtal. Hon beklagade det som hade hänt, men sa samtidigt att det inte finns några ursäkter för hur mitt ärende har handlagts.

Det "lustiga" i det hela var att när klåparen i maj förra året "missade" att sända in mina papper till Försäkringskassan om att min praktik var beviljad så var det hennes chef jag hade hamnat hos när jag ringde till X- kontoret för att försöka reda ut vad som hade hänt. Så chefen förstod min frustration, ilska och besvikelse över att det klåpades igen.

Hur som helst, nu kommer jag att få gå Indesign kursen -och jag kommer med en åsnas envishet lägga ner hjärta och själ på att jag ska bli grym på att arbeta i Indesign. Efter jag fick reda på att jag kom in, så hade jag kontakt med chefen igen. Hon sa att jag skulle maila klåparen och tala om att jag hade kommit in, så att klåparen kunde skicka papper mm till Försäkringskassan. Passade på att uttrycka "ont i magen oro", till chefen, över att klåparen återigen skulle skita i att sköta sitt arbete. Tänkte att det inte kunde skada med lite press, och att ge en vink till chefen att hon skulle hålla lite koll på att papperna verkligen skickades.

Hur som helst, slutet gott allting gott. Och nu ska jag fokusera på vad som ligger framför mig i stället för att sura över de månaderna jag redan har förlorat. De kommer ju ändå inte igen.

Nu jäklar ska jag lära mig Indesign! Sedan ska jag ut och mosa järnet hos tidningarna!
Hurra
Hurra

Ursäkta att jag tuggar vidare om det här.
Men idag har jag varit i kontakt med AF och jag har bestämt mig för att gå vidare med hur mitt ärende har hanterats. Beslutet tog jag efter att ha pratat med en annan kontakt som jag har på AF och efter att ha kollat min konversation med min handläggare. Det här är inte heller första gången som det har klåpats från AF:s sida.

Vill också poängtera att det här inte handlar om att jag anser att AF ska göra allt åt mig. För mig är det självklart att den som är arbetslös aktivt ska söka arbete och göra allt som står i dennes makt för att få arbete, eller hitta nya vägar till arbete.

Men det här förutsätter också att den statliga myndighet som har till uppgift att sätta folk i arbete, eller underlätta för människor som söker nya vägar till arbete, också gör sitt arbete. Som arbetslös har man inte bara skyldigheter, man har rättigheter också!

Eftersom jag bestämt mig för att gå vidare med det här så är jag sparsam med att lägga ut mailkonversationen med klåparen. Här är dock två mail, det första är från när anmälan till Indesign kursen, enligt henne, skickades. Det andra är från när hon egentligen skickade den.

Tssss

På Arbetsförmedlingen i Västerås arbetar det ett gäng inkompetenta klåpare!
Egentligen visste jag redan det, men jag blir lika förvånad varenda gång.
Jag var ner och pratade med min sk handläggare idag -vilket var totalt bortkastad tid.

Ni som har hängt med ett tag, vet vid det här laget att jag har svårt att få in en fot i tidningsbranschen, jag har varit på ett flertalet intervjuer men stupar hela tiden på att jag inte har "tidningserfarenhet" (givetvis finns det ju andra orskaer också). Men jag har svårt att få in en fot på tidningsredaktionerna eftersom jag inte kan redigeringsprogrammen där.

I januari så ansökte jag om att få gå en distanskurs, genom AF, i Indesign (redigeringsprogram). Kursen var på sex veckor och jag skulle åtminstone kunna visa att jag har redigeringskunskaper för att arbeta på tidning. Den journalistiska grunden har jag ju sedan tidigare, det jag saknar är "verktygen"" för att kunna få in en fot på tidning. Handläggaren på AF sa att det var många sökande, men bara ett fåtal som fick gå, så det kunde ta ett tag innan jag fick besked. Men hon skulle maila till kursanordnaren och intyga att jag behövde gå kursen och att jag var berättigad till det.

Idag när jag var på AF så säger tanten att hon ALDRIG ANMÄLDE mig!
Skälet till det var att hon trodde att jag arbetade -hela tiden….
WHAT A FUCK!
Vad då, trodde?!

I min utkorg i mailen, ligger det åtskilliga mail där jag uppdaterar tanten om läget, och att jag fortfarande inte hade någon tillsvidare anställning, utan bara är timvikarie vid behov, och att jag fortsätter att söka arbete. Och poängen med att gå en distansutbildning är ju, om inte jag helt har missuppfattat det hela, att man ska kunna göra andra saker arbeta undertiden eftersom att man inte behöva befinna sig på ett och samma ställe hela tiden. 

Nåväl, nu är jag i all fall anmäld till kursen och det är ju alltid något. Twisten i det hela är att nu finns det å andra sidan "egentligen" inga pengar för att låta mig gå kursen. 

Men idag presenterades ju vårbudgeten, och nu kommer äntligen alla "nya jobb" att komma!
Hurra!
Hurra!

UPDATE: Jag veeet det är en isbjörnsunge, som snart kommer att vara skitstor och läskig, men han är så söt
*smälter*

* Relationer

* Sex

* Yrkesval

* Kärlek

* Vanans makt

Jag får återkomma
Mår inte bra just nu
Alla dessa regler, sänkningen av A-kassan till 70% förändringar i A-kassan, en frånvarande Arbetsförmedling, CSN, räkningar, räkningar RÄKNINGAR tar ut sin rätt.
FAN jag orkar inte med en liknande situation som jag hade i våras i kombination med att jag kommer att ha närmare 900:- mindre i månaden att betala räkningar för

JAG ORKAR VERKLIGEN INTE DET
*torkar tårarna och tar några djupa andetag*

Jag kan väl FAN inte hjälpa att jag blev arbetslös igen, det är fan inte mitt fel att företaget var tvungen att dra ner på personal. Det spelar ingen roll hur jävla mycket ni än sänker ersättningsnivåerna i Arbetslöshetsförsäkringen -jag kan inte söka fler jobb än vad jag redan gör.

HÖR NI DET!!!!!!!!!!!!!!!

*censurerar en lång FUL ramsa av svordomar riktad mot regeringen*

(jag svarar på kommentarer mm senare, jag var bara tvungen att skriva av mig nu)

Det finns bara ett ställe som kan skicka sådana brev så man har lust skjuta sig själv.
C S N -så klart.

Jag förstår mig inte riktigt på CSN, inte nog med att de räknar inkomsterna på ett märkligt sätt. Det är nästan omöjliga och ha att göra med. Vad fan spelar det för roll vad jag hade för inkomst för två år sen, det är ju nu jag ska betala, och jag har INTE den inkomsten nu. Totalt vill CSN ha ganska prick 2 200 :- i månaden av mig det här året. och var i helvete ska jag få de pengarna ifrån. Speciellt med tanke på att jag arbetslös igen och A-kassan tickar för varje dag närmare 70% gränsen. Vilket i pengar gör nästan 1000:- mindre per månad för mig

Läste i höstas om en kille som studerade till läkare, och som fick cancer, som gjorde dels att han inte kunde fortsätta att studera till läkare just då, han skulle inte heller kunna arbeta som det i framtiden. Tror ni han fick någon förståelse från CSN?
-knappast!

Har inte ringt CSN än, eftersom jag ville vänta in papperna för alla lånen, då jag har tre olika lån. Men nu har de kommit.

Gode gud ge mig styrka!!

Alltså….ärligt talat -jag vet inte riktigt vad som händer…..
Jag lever i något märkligt lugn. Givetvis är jag inte nöjd med att vara arbetslös igen, och jag söker jobb som en gnu. Men jag känner mig känslomässigt
utmattad
tömd
flatline
tom
uttorkad

Jag vet inte riktigt vad det är eller vad det beror på. Flera år sedan så fick jag ruskiga depressioner, riktiga svackor. Jag kunde knappt andas, så ont gjorde det. Jag var deprimerad som fan, men jag visste inte varför. Det var bara ett evigt tillstånd av nedstämdhet. Jag tog mig ur det hela på egenhand, jag lät det läka ut, plana ut.

Nu är jag inne i en fas av -likgiltighet.

Den är nästan värre. Det är inte så att jag känner likgiltighet inför vad mina vänner berättar, eller om människor, omkring mig, av olika orsaker mår dåligt. Jag känner likgiltighet inför mig själv, mina känslor och tankar om mig själv. Det är inte för intet som det i stort sett är tomt i katergorierna: Mocca is lost in translation, Mocca och media och Mocca tycker. Jag skriver tankar och funderingar -jag läser igenom det jag har skrivit och tänker: vad fan spelar det för jävla roll?

Jag raderar.

Just nu tycker jag INTE om mig själv.