Livet enligt Mocca

Söta E, på Fika lite, en blandad blogg, har skrivit ett inlägg om sommarpratarna i P1 och Sveriges Radios lyssningsarkiv. Vilket fick mig att komma på att Linda Hammar var dagens sommargäst i P4 Västmanland. Om du vill lyssna, så hittar du länken till arkivet här. Gå ner till tisdag 14 e augusti mellan 15.00 (intervjun börjar cirka sju minuter in)15.30 möjligtvis fortsätter det också efter 15.30 har inte hunnit lyssna på allt än.

Se så, lyssna nu….

Just nu pågår det diskussioner om och på Facebook om det källskydd människor har när de pratar med journalister. Lotta på Bloggvärldsbloggen har också skrivit ett inlägg om det.

Med källskydd menas att om en journalist får information från en person och den begär att få vara anonym så får inte journalisten avslöja vem den fått sina uppgifter ifrån. Myndigheter och liknande får inte heller efterforska journalistenskälla, faktum är att de inte ens får fråga vart ifrån uppgifterna kommer, utan att göra sig skyldiga till att "försöka avslöja en skyddad källa". I sammanhanget kanske jag också ska tillägga att uppgifter från en skyddad källa inte innebär att en journalist kan komma med hur befängda påståenden som helst och sedan hävda att uppgiftslämnaren är källskyddad. Utan det är upp till varje enskild journalist att utifrån uppgifterna man tagit del av, "forska" vidare för att se om det ligger någon sanning i uppgifterna.

Nåväl.

På Facebook har man möjlighet att lägga upp sina vänner/kontakter så att alla kan se vilka kontakter man har. Hos andra kan man sedan se vilka gemensamma vänner/kontakter man har. Själv har jag genom Facebook återupptagit kontakten med vänner i bland annat USA mm. Det diskussionen nu handlar om är när folk som har journalistik som yrke listar sina vänner och kontakter, och en del menar på att det här hotar folks rätt till källskydd. Själv har jag svårt att se hur det skulle kunna vara möjligt.

På alla redaktioner finns det gensamma register med nummer och andra uppgifter på personer som av olika skäl medverkar ofta. De listorna är tillgängliga för alla inom intranätet och det står helt fritt för vem som helst att använda dem och söka efter intervjupersoner där. Och jag kan ärligt säga att inte en enda av mina personer som jag ibland använder som "källor" står i de registren. Och det händer ytterst sällan att jag har behövt avslöja namnet på en källa, ens till ansvarig utgivare. Det är bara i väldigt speciella fall som det kan anses vara befogat.

Och jag skulle definitivt inte lista någon av mina "källor" som en vän/kontakt på Facebook. Dels för att det skulle bryta mot allt jag tror på, men framför allt för att jag har en yrkesmässig relation till mina "källor". Och det är stor skillnad på källor och vänner. Mina vänner måste kunna lita på, och det gör de också, att de kan berätta saker för mig, utan att riskera att bli ett löp, eller toppa kvällsändningen.

Vänner är vänner och källor är källor, det är inte svårare än så….

Imorgon är det dags att påbörja sommarvikariatet på radion. Ärligt talat känns det så där. Förstå mig rätt nu, givetvis vill jag jobba det handlar inte om det. Utan mer om den hopplösa situation som råder på radion för närvarande. Förra sommaren när jag fick vikariat där så sträckte det sig från mitten av juli till efter valet (blev sedan förlängt året året ut). I år hade jag sex veckor från början som sedan skars ner till fem veckor (samma för alla vikarier med "kortare" perioder). I år ser jag ingen ljusning där till hösten heller. Alla neddragningar och omstruktureringar gör att det inte kommer att finnas utrymme för några längre vikariat i höst.

Under juni månad har det blivit en del arbete hos min tidigare arbetsgivare på teve. Och när jag var där så kände jag hur mycket jag verkligen älskar att arbeta med teve. Om jag hade haft lite is i magen så kanske jag inte skulle ha varit så snabb med att tacka ja till sommarvikariatet på radion. Jag vet att det kan låta otacksamt, men det är så jag känner. För så som läget är nu, försvinner jag från teve när alla sommarvikarier kommer in och efter mina fem veckor på radion måste jag återigen "slåss för en plats på teve" eftersom att alla duktiga sommarvikarier har då varit inne i några veckor och flytta fram sina positioner.

Usch, jag låter otroligt sur och bitter nu, jag vet, men det är den bistra verkligheten i en bransch där vissa skulle sälja sina egna barn för att få någon form av anställning. Men som sagt, jag ska göra mina fem veckor på radion och jag kommer tycka att det är hur roligt som helst, och jag kommer att älska varenda sekund (när jag väl är där). Sedan är det bara att mobilsera krafterna och återigen börja längst ner i näringskedjan på teve, för att sakta med säkert arbeta in sig igen. En liten morot/tröst i sammanhanget är det faktiskt var min fd arbetsgivare som kontaktade mig och frågade om jag kunde börja hos dem igen och det måste ju i alla fall betyda något…

Men det kommer bli en tuff sommar och höst…..

Jag har några gånger tidigare piskat upp både Expressen(här) och Aftonbladet(här) för namn och bildpubliceringar som jag tycker att de inte borde ha gjort.

Idag finns det ett foto på den så kallade HIV-mannen, på Aftonbladets nätupplaga. Mannen ifråga som är HIV smittad har haft kontakt med minst 130 (unga)tjejer hur många han har haft oskyddatsex med av dem, är i dagsläget inte utrett. I Aftonbladets artikel så går det att läsa att många tjejer har varit oroliga och hört av sig till tidningen för att få veta vem mannen är. Och utländska medier hade redan namn och bildpublicerat mannen.

Kalle Jungkvist, ansvarig utgivare för nätupplagan, skriver

"Genom sitt agerande har han skapat ett allmänintresse kring sin identitet som är starkare än hans rätt till integritet."     

Jag kan inte göra annat än att hålla med till 200 %. Tillskillnad från de två tidigare tillfällena, då jag piskade upp tidningarna för att de namn och bildpublicerade, tycker jag att det i det här fallet inte råder någon tvekan om att det var rätt att gå ut med mannens namn och foto. Mannen har under flera års tid tagit kontakt med tjejer och även bestämt träff med en del av dem och i nuläget verkar det som att minst två har HIV smittats av honom.

Att namn och bildpublicera 32 åringen tycker jag absolut ligger i allmänhetsintresse. Och det förvånar mig mycket att Expressen som alltid brukar vara så snabba på att hänga ut folk, i det här fallet fortsätter att maska mannen.

UPDATE 12.12: ni som har min blogg ligger i RSS ser nog att i orginalposten har jag skrivit ut namnet på mannen ifråga. men jag bestämde mig för att ta bort det. Om det ligger i erat intresse att få reda på namnet eller se hur han ser ut får ni klicka på länken.

"Den som känner sig personligen kränkt eller på annat sätt orättvist behandlad i en tidningspublicering kan vända sig till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Denne kan försöka bidra till en rättelse eller ett genmäle".
                                    Citat från Pressombudsmannens webbsida.

Just nu pågår diskussionerna för fullt om vem som ska efterträda Olle Stenholm som Pressombudsman. Bland namnen som nämns finns Christina Jutterström (fd SVT chef), Yrsa Stenius (bla Aftonbladet), Stig Fredriksson (ordf. Publicisitklubben) och hör och häpna: Otto "det ligger i allmänhetens intresse" Sjöberg! Just det ja, samma Otto Sjöberg som är chefredaktör och ansvarig utgivare på Expressen.

Gå nu tillbaka och läsa vad Pressombudsmannens huvuduppgift anses vara. Och säg mig sedan om Otto Sjöberg är rätt man att bli Pressombudsman?

Givetvis är jag medveten om att Pressombudman är som ett ämbete, och att man styrs av lagar och regler och ska arbeta utifrån färdigställda riktlinjer, men att sätta en man som Otto Sjöberg i en position där det handlar om att få upprättelse om man blivit kränkt i media, är som att packa ner enbart sommarkläder om man ska till Nordpolen.

Förhoppningsvis är det här bara spekulationer, utan ett uns av sanning. I ett tidigare inlägga på mocca.blogg.se så skrev jag om Expressens namn och bildpublicering av Hagamannen. När Hagamannen hade hämtats in till förhör, så var Expressen den enda tidningen som namn och bildpublicerade. I samband med det uttrycktes farhågor om att detta skulle skada den vidare utredning, vilket det med facit i handen också gjorde. För när domen mot Hagamannen kom så var det en tjej som var 15 år när hon blev våldtagen av Hagamannen, och vars chans till att få upprättelse för det gick om intet. Eftersom Tingsrätten i sin dom konstaterade att flickan kunnat känna igen Hagamannen på de foton som publicerats på honom, och att hon i efterhand kunnat få uppfattningen om att det var Hagamannen som våldtagit henne. Det finns ju en möjlighet att det faktiskt inte var han, men om det inte skett någon namn och bildpublicering, hade det aldrig behövt bli tveksamt. 

Självklart bör den nya Pressombudsmannen har en gedigen publicitisk erfarenhet. Men det går inte att bortse från att det också handlar om att personen ifråga måste ha satt de pressetiska spelreglerna högt på agendan.

Givetvis är det inte bara Otto Sjöberg som tänjer på de pressetiska reglerna, men hans mentalitet att: det de förlorar på karusellerna tar de igen på gungorna -får mig att vilja kräkas.

Ursäkta att det kommer en skärmdump igen, men det här har hållt mig på gott humör hela dagen! Svenska dagbladet har uppenbart trott att uppfräshningen av Stadshotellet i Västerås var ett första aprilskämt.

Om de bara hade bemödat sig med att ta reda på hur det hela ligger till hade de garanterat upptäckt att "aprilskämtet" ommålningen av Stadshotellt publicerades som en "webbnyhet" redan den 31a mars vid 06 tiden på morgonen, fanns tryckt i lördagens VLT, och presenterades av SR Västmanland redan torsdagen den 29e mars. Artikeln på VLT.se finns här. 

Stadshotellet ska målas gult igen, för det är ursprungfärgen på hotellet. Men det kan ta ett tag innan det blir av, eftersom byggnaden är K-märkt, och då är det ju inte bara att måla om det!

SvD.se undrar vem det var som blev lurad?!

Mohahahahahahaha!!!

En kommentar från Tobbe, på mitt inlägg om dokumentären Ordförande Persson -gjorde mig uppmärksam på att ett utdrag från mitt inlägg låg på SVT Agendas hemsida.
 

Det var exakt det här jag menade med att medierna lyfte fram massa snaskiga saker ur dokumentären, och framför allt lyfte ut det ur sitt sammanhang. Om man enbart läser det utdrag som SVT Agenda valt att presentera så framstår jag som värsta Persson hataren och jag är, enligt dem, helt ÖVERTYGAD om att ingen som sett dokumentären kan ha några som helst sympatier kvar för Göran Persson.

Eftersom jag själv är journalist är jag väl medveten om hur vi inom media gärna vinklar saker eller formulerar oss i ordalag för att spetsa till saker. Och sanna mina ord att det här är en verkligt hårdvinkling av vad jag skrev.

Jag tycker att SVT:s Agenda borde veta bättre än hårdvinkla mitt inlägg på ett sådant sätt som, jag anser att de har gjort. För om vi ska vara riktigt ärliga, SVT Agenda, så inte menade jag, eller skrev att: ingen som sett dokumentären kan ha några som helst sympatier kvar för Göran Persson?

Om ni verkligen hade bemödat er med att läsa mitt inlägg ORDENTLIGT, så hade ni nog insett att jag en ganska stor utsträckning tog Göran Persson i försvar, mot bland annat mediadrev och bilden av honom som en "buffel".

Det där om att inte ha några sympatier kvar för Göran Persson, den tolkningen får stå för er! Mina tankar kring dokumentär gick ju snarare åt ett helt annat håll. Jag tycker att er tolkning av min text, är ett skolexempel på hur media vinklar saker och ting för att ibland passa deras syften. 

Bra jobbat, Agenda, hoppas ni är nöjda med erat dagsverke.

Länk till det som jag skrev finns här.

" Han är en elak tjocksmock"

Är en av kommentarerna jag har hört om Erik Fichtelius samtal med Göran Persson. Ett stycke tevehistoria har precis avslutats. Ingen har tidigare så öppenhjärtligt och rakt på sak berättat om svensk inrikespolitik de senaste tio åren. Undrar om det här är framtidens sätt för ledande politiker att dokumentera sin karriär för eftervärlden? Göran Perssons frispråkiga samtal med Erik Fichtelius är sannerligen en märklig milstolpe.

Jag antar att de som aldrig gillat Göran Persson fått vatten på sin kvarn, och en del av dem som gillat honom har slutat med det nu. Som personen som sa det där om elak tjocksmock.

Personligen tycker jag att hela serien varit lysande. Han har sagt saker, det har blivit kvällstidningsrubriker och de "anklagade" har dementerat vad Göran Persson har sagt, och han själv har vidhållit sin story. Vem har rätt? Vem har fel? En del av kvällstidningarnas krigsrubriker känns som vanligt överdrivna, bland annat den om Carl Bildt. Visst Göran Persson sa: "Jag är ju gynnad av att Bildt är så djävla dålig" och taget ur sitt sammanhang låter det typ en miljon gånger grövre än jag upplevde att det var i sitt sammanhang. Bildt var faktiskt inte bra i valrörelsen, och under hans sista år som partiledare för Moderaterna så fick i alla fall jag en känsla av att han var ganska trött på sitt uppdrag, och mycket hellre hade varit ute i Eurpoa och arbetat, än att ägna sig åt inrikespolitik. .

Utan att gå in på detaljer om alla fyra delarna så tycker jag att serien är bland det mest intressanta jag sett på länge om svensk inrikespolitik. Trots alla plumpa uttalanden så tycker jag att serien på ett bra sätt ha visat hur ensamt det kan vara på toppen och hur sårbar en statsminister egentligen är, och då syftar jag på ämbetet, inte på personen. En annan sak serien också har visat är att jag kan tycka att den kritik som framförts mot Göran Persson, om att han är en buffel och utnyttjar den manliga härskartekniken,  ibland nog i mångt och mycket handlat om populistiskt dravel. 

Och jag håller till fullo med Göran Persson när han säger:
" Aldrig ensam, alltid ensam" för det måste ju vara precis så det är.

UPDATE: Om  du har hittat hit genom länken från SVT:s Agenda, så läs gärna vad jag tycker om Agendas sätt att använda mitt inlägg. Jag har skrivit om det HÄR.

Ikväll sändes första delen av Erik Fichtelius dokumentärserie om fd statminister Göran Person. En dokumentärserie som på sikt kostade Erik Fichtelius jobbet på SVT. Vilket jag kan förstå, eftersom att han satte sig på två stolar. Dels genom att vara granskare, inför valet 2002, och samtidigt träffa Göran Persson under mer hemliga uppsluppna former för att spela in dokumentären.

I dag har jag jobbat hela dagen, och hjärnan är fullproppad med massa information om utredningar hit och dit (ska jobba resten av veckan också). Så för att inte hjärnan skulle bli överkokt så valde jag att titta på Anna Phil på TV4 istället, och spelade in första delen av serien. Men nog är jag lika nyfiken som Darkangel  var, på om Erik Fichtelius slutresultat var värt att bli av med jobbet, för.

Här kommer en vändning på en femöring….

När jag sökte till min journalistutbildning var det ca 250 till som sökte. Av dessa kallads 70 till intervju och sedan blev 20 stycken antagna. Så med andra ord -var det skapligt nervöst, och det kändes inte direkt som det fanns utrymme för att "klanta till intervjun". Eftersom jag hade arbetat som journalist, innan jag sökte till utbildningen, så grillade de mig ganska hårt på etik och moral. En av frågorna de ställde till mig var om den sk "Fichtelius affären".

Det här var på våren 2003, och turerna kring affären var som värst under hösten 2002. Jag kan inte direkt påstå att jag hade följt alla turer kring den -och blev ganska ställd när jag fick frågan. Men jag lyckades haspla ur mig att jag inte tyckte att det var så bra. Givetvis fick jag motfrågan vad det var som inte var så bra. Att göra intervjuer och så…..svarade jag snabbt och höll tummarna för att de inte skulle fortsätta att fråga något mer om det. Idag kommer jag ärligt talat inte ihåg om de gjorde det. Men så mycket kan jag säga: jag kommer ihåg att jag tänkte: 
- Helvete -jag är på väg att bli ett offer för Erik Fichtelius affären. 

Men som tur var, så lade de inte alltför mycket vikt vid mina luddiga svar om den sk Erik Fichtelius affären.

Både Expressen och Aftonbladet lanserade med ganska kort mellanrum lokala nyhetssidor för 10 städer från norr till söder. Ärligt talat är jag inte helt säker på att det är ett hållbart koncept i längden, med tanke på alla lokala aktörer som redan finns. Men det är egentligen inte det som är min invändning utan den grymt dåliga uppdateringen Aftonbladet har på sin Västerås sida. Större delen av "nyheterna" som ligger där är en vecka gamla eller äldre. Den senaste nyhetsuppdateringen på Aftonbladets västeråssida står
 P4Västmanland och SVT Tvärsnytt -för. Ganska pinsamt -eller hur?
Om man nu ska ha lokala nyhetssidor så måste man ju för f* till att de är uppdaterade. Vem sjutton vill mötas av en veckas gamla nyheter när man tittar in för att se vad som har hänt. Rent krasst så är nyheter gamla så fort de har tryckts eller sänts ut.

Aftonbladet Västerås             Expressen Västerås

SKÄRPNING AFTONBLADET!!

Hur ser det ut på era lokala nyhetssidor?

Som sagt det var slitigt, men det gick till slut!
Handboll är ju som sagt inte den sport jag kan mest om eller för den delen helst tittar på. Något jag också talade om för chefen när han ringde och ville att jag skulle gör ett inslag om matchen. Men han sa att det bara var att köra på -och att jag skulle fixa det.
Utan att bli för teknisk nu då…..

Vi använder två olika sorters bandspelare. En som heter Marantz och är ganska stor och klumpig och en liten nätt sak som kallas Maycom och som lätt får plats i innerfickan på jackan. Den funkar alldeles utmärkt för att göra intervjuer i relativt lugna miljöer och ta miljöljud med. Så i en stor bullrig idrottshall så var den större klumpiga Marantzen att föredra. 

1. Jag har i princip inte använt Marantzen på ett halvår, så jag satt i stort sett hela första halvleken och försökte få i gång djävulskapet.

2. Någon hade pillrat med knapparna så "standard" inställningarn var borta *morr* 

3. Journalister är ganska bortskämda med att det hålls presskonferens efter matchen. Där brukar några spelare och huvudtränaren för lagen att delta. Så funkade det tydligen inte matchen jag var på.

4. Vilket resulterade i att jag fick springa som en gnu i gångarna nere i omklädningsrummet och jaga spelare och tränare.

5. Eftersom det var länge sedan jag använde Marantzen hade jag ett helvete att lägga över materialet i datorn eftersom jag hade glömt bort hur man gör.

6. Sedan strulade Mandozzin, programmet där man läser in pratorna. Den trilskades utav bara h*. Och i takt med min tilltagande ilska och frustration, så hängde den sig, och givetvis hade jag "glömt" att göra en backup Så det var bara att göra om den senaste halvtimmens redigering.

Well well…..det blev ett inslag i alla fall
Känns som att det är läge att be om en genomgång av den j* Marantzen igen.

Bortsett från allt strul så var det ändå roligt -och nu är det bara att hålla tummarna för att chefen gillade inslaget, så det blir fler uppdrag

ÅRETS:

Obehagligaste/osmakligaste löp: Aftonbladets exponering av den 13 åriga flickan som blev våldtagen och knivhuggen och vars kompis mördades. Snälla Anders Gerdin, inga sådan löp i år!!
Sjukaste löp: Något som handlat om Linda "Bionda" Rosing
Journalist: Martin Adler
Scoop: Fuskande ministrar, förlorade Tsunamiband eller Nils Funkes avslöjanden som fick Lalia Freivalds att avgå.
Ord: TV -licens
Mediedrev: Fuskande ministrar
Dasstidning: Expressen
Citat: "Nya moderaterna -vi är det nya arbetarpartiet" haha
Mediekåtaste: Jag orkar verkligen inte med massa jobbiga kommentarer på det här inlägget, men utmärkelsen i den här kategorin går till en bloggare, jag inte tänker namnge här. Är i och för sig ganska säker på att bloggaren inte ens vet om att min blogg existerar, men jag avstår ändå.
OKEJ, JAG TALAR OM VEM JAG TYCKER ATT DET ÄR: Karolina Lassbo såklart!! vem annars?!?
Mediehändelse: Dött lopp mellan valet och fotbolls VM
Dokumentär: Jocke hette Sussis man av Tom Alandh
Segaste: Allt som har med Schlager SM att göra
Årets dokusåpa: Bonde söker fru
Tröttaste: SVT:s sunkiga temakvällar på lördagskvällar
Uppkäftigaste: Niklas Wikegård (GRYM hockeyexpert)
Årets pajkastning: Muhammed karikatyrerna

Den som vill ….sno hejdlöst och skamlöst, lämna gärna en kommentar, så kan jag kika på hur ert mediaår såg ut! *nyfiken*

Har precis gått med i organisationen Reportrar utan gränser, och i fredags kom det hem ett inbetalningskort och en bok. Började att kolla lite i boken och bilderna är både vackra, smärtsamma och starka
 

När jag skulle börja läsa lite om bilderna så gick det så där.

All text är på franska Qué?! Jag hade ju faktiskt anmält mig till svenska: Reportrar utan gränser. Inte: Reporters sans frontierès Jag får nöja mig med att fortsätta att titta på bilderna