Att skilja på äpplen och päron
Just nu pågår det diskussioner om och på Facebook om det källskydd människor har när de pratar med journalister. Lotta på Bloggvärldsbloggen har också skrivit ett inlägg om det.
Med källskydd menas att om en journalist får information från en person och den begär att få vara anonym så får inte journalisten avslöja vem den fått sina uppgifter ifrån. Myndigheter och liknande får inte heller efterforska journalistenskälla, faktum är att de inte ens får fråga vart ifrån uppgifterna kommer, utan att göra sig skyldiga till att "försöka avslöja en skyddad källa". I sammanhanget kanske jag också ska tillägga att uppgifter från en skyddad källa inte innebär att en journalist kan komma med hur befängda påståenden som helst och sedan hävda att uppgiftslämnaren är källskyddad. Utan det är upp till varje enskild journalist att utifrån uppgifterna man tagit del av, "forska" vidare för att se om det ligger någon sanning i uppgifterna.
Nåväl.
På Facebook har man möjlighet att lägga upp sina vänner/kontakter så att alla kan se vilka kontakter man har. Hos andra kan man sedan se vilka gemensamma vänner/kontakter man har. Själv har jag genom Facebook återupptagit kontakten med vänner i bland annat USA mm. Det diskussionen nu handlar om är när folk som har journalistik som yrke listar sina vänner och kontakter, och en del menar på att det här hotar folks rätt till källskydd. Själv har jag svårt att se hur det skulle kunna vara möjligt.
På alla redaktioner finns det gensamma register med nummer och andra uppgifter på personer som av olika skäl medverkar ofta. De listorna är tillgängliga för alla inom intranätet och det står helt fritt för vem som helst att använda dem och söka efter intervjupersoner där. Och jag kan ärligt säga att inte en enda av mina personer som jag ibland använder som "källor" står i de registren. Och det händer ytterst sällan att jag har behövt avslöja namnet på en källa, ens till ansvarig utgivare. Det är bara i väldigt speciella fall som det kan anses vara befogat.
Och jag skulle definitivt inte lista någon av mina "källor" som en vän/kontakt på Facebook. Dels för att det skulle bryta mot allt jag tror på, men framför allt för att jag har en yrkesmässig relation till mina "källor". Och det är stor skillnad på källor och vänner. Mina vänner måste kunna lita på, och det gör de också, att de kan berätta saker för mig, utan att riskera att bli ett löp, eller toppa kvällsändningen.
Vänner är vänner och källor är källor, det är inte svårare än så….


På alla “sociala nätverk” som jag tittat på har man möjlighet att ställa in om vem som helst skall få se ens fotoalbum, kompislistor m.m. det är bara att stänga av för okända användare om man vill, liksom global sökbarhet på ens namn.
Kvällstidningarnas och TV redaktionernas problem är att de aktivt dragit sig själva i smutsen genom att tuta i löpsedelsluren för diverse historier som visat sig vara ofullständiga, helt osanna eller riggade av media själva!
Bosse Strömstedt kom tillbaka!
Comment by Den tjocke konsulten — August 1, 2007 @ 9:09 pm
MOCCA SVARAR DTK: Sant, man behöver ju faktiskt inte vara offentlig med vilka kontakter man har.
Den andra delen du skrev om känner jag mer berör en helt annan fråga än hysterin över att källor avslöjas…
Då är vi mer inne på pressetik och sånt.
Comment by mocca — August 2, 2007 @ 7:43 pm