Med anledning av den 32 åriga mannen som har dejtat eller haft kontakt med minst 130 (unga)tjejer på nätet.
Hur mår våra (unga)tjejer egentligen?!
Visserligen hade den 32 åriga pedofilen mannen utgett sig för att vara yngre än vad han är, men ändå. Det här är inte första gången en "äldre" man raggar småtjejer på nätet och får dem att träffa honom. Senaste uppmärksammade fallet var den sk "Alexandra mannen". Jag tycker man läser hela tiden om tjejer ställer upp på att strippa, eller liknande, i sin webcam i utbytet mot pengar, påfyllning av kontantkort, extra poäng på olika communitys mm. Inte nog med att det här händer på nätet, tjejerna bestämmer också träff med männen.
Jag menar inte att skuldbelägga tjejerna, men jag undrar vart spärren har tagit vägen? Den yngsta tjejen som "32 åringen" hade träffat var 12 år. Även om han nu utgav sig för att vara 20 år, vad gör en 12 åring med en 20 åring? När jag själv var i den åldern tyckte jag att 15 -16 åringar var lite spännande, men jag tyckte ändå de var gamla. För att inte tala om någon som var 20, det var ju lastgammalt och läskigt.
Jag undrar hur våra tjejer mår, eftersom en del verkar så lätt falla offer på äldre män som lovar dem guld och gröna skogar. Jag undrar vad som har hänt med tjejers självkänslan, eftersom de använder sin kropp och säljer sin själ för att skaffa materiella saker. En del beror väl på jakten efter bekräftelse, och den behöver man ju inte vara ung eller för den delen tjej, för att jaga.
Men är vi verkligen så dåliga på att se våra tjejer, att ge dem uppskattning och bekräfta att de duger precis som de är…
Och framför allt, vad gör vi åt det?!
Funderade lite på det där med vad en 12-åring gör med en 20-åring. Men när jag själv nyss fyllt 13 var jag tillsammans med en 20-åring, och träffade en annan när jag var 14. Så det där beror nog till en del på mognad, åtminstone hos vissa. Jag säger inte att det var rätt. Men då tyckte jag de här killarna var de snyggaste och coolaste jag mött och jag ville gifta mig med dem *skrattar* Kilarna i mig egen ålder var bara löjliga.
Comment by Kimmi — June 11, 2007 @ 1:42 pm
Aouch! Svåraste frågan idag.. “Vad gör vi åt det?!!”
Ökar skilsmässorna, så tjejerna (iofs killarna också) behöver en fadersgestalt och det är därför de är så lättpåverkade? Är det samhället i stort, som inte “tillåter” barn att vara barn? Finns det tid hemma, att orka lyssna, umgås med sina barn? Lära de hur mycket de är värda och att inga pengar i världen kan ge de livet tillbaka om de mister det?
Oerhört svår fråga, som skapar fler vad det verkar, åtminstone hos mig..
Comment by vhcfan — June 11, 2007 @ 1:54 pm
Vad kan man göra? Mycket runt om oss handlar om konsumtion. Flest saker nyss vinner liksom. Kan det vara så till och med att kvinnosynen är på väg att bli sämre igen? Risken finns ju när ens värde mäts i saker och kanske också i erfarenheter…
Jag tror att man får börja hos föräldrarna, hur många hänger med på riktigt när det gäller internet? Förstår de var riskerna finns? Hur förmedlar de konsumtionshetsen till sina barn? Och som vhcfan skriver, finns det TID hemma? Mer frågor än svar upptäckte jag nu… :I Jag skyller dock inte föräldrarna, jag menar ur förebilds-synpunkt är de ju inte de viktigaste när man kommer upp i tonåren…
Comment by Tant Brun — June 11, 2007 @ 3:06 pm
Hej!
Åh.. så svårt och så otroligt viktigt!
Jag har ställt mig samma fråga…
Vad är det som har hänt? Det enda som jag kan komma på är att klimatet kring ungdomar, i största allmänhet tycks ha hårdnat. Idealen är stramare, mobbingen är mer utpräglad och utstuderad, samhället är hårdare… I alla fall om jag jämför med när jag själv var tonåring.
Visst fanns det även ideal och “krav” då, men på något vis, känns det värre numera. Och en annan faktor är förmodligen även att tjejer är så otroligt lätt tillgängliga genom t.ex. Internet. Det var ju inget problem när vi växte upp, inte sant?
Vad man kan göra? En sak som jag tror är vääldigt viktig; att vi föräldrar tar vårt ansvar. Att vi lär barnen att tro på sig själva, att få en inre trygghet. Att vi inte alltid rusar på i 180 och försöker kompensera med schyssta prylar. Något som känns alldeles för vanligt idag.
En annan sak är att vi håller oss uppdaterade med chatter, communitys, forum etc. Jag har mött så många som låter sina barn/tonåringar sitta vid datorerna utan att ha någon som helst susning. Givetvis ska barnen få ha sin integritet men det finns faktiskt massor av program att tillgå som kan hjälpa med övervakning UTAN att det handlar om direkta intrång.
Min man och jag har pratat mycket om det, än mer nu när det kanske är så att vi väntar en liten flicka. För jag kan känna en STOR oro över sådant som med denna vidriga 32 åring…
Lite tankar från mig.. *s*
Kram
Linda
Comment by Linda & grabbarna — June 11, 2007 @ 9:04 pm
Inte har jag något vettigt svar. Men jag delar din oro. Sorgligt är det.
Comment by Klimakteriehäxan — June 11, 2007 @ 9:58 pm
“27-åring smittade tre kvinnor med hiv
Tre kvinnor i Göteborg har nyligen smittats av hiv, efter att ha haft sexuella relationer med en 27-årig man. På måndagen inleddes en förundersökning mot honom.”
www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=351873
Det finns ju ingen ände på hur hänsynslösa en del är. Dessutom tycks de få hålla på i åratal innan något händer. Lås in, lås in, lås in.
Comment by Den tjocke konsulten — June 12, 2007 @ 12:41 am
MOCCA SVARAR ALLA: Jag har läst era kommentarer och lovar att återkomma med svar och repsons!!
Vill tänka till lite innan jag svarar, hoppas det är okej!
Comment by mocca — June 12, 2007 @ 10:42 am
Eftersom män och pappor utestängs från barnen när de får barn, av olika anledningar så kommer det här med “brist på fadersgestalt” som det så fint heter att fortsätta eskalera tills feministerna kommer på vad de har ställt till med. Hela västerländska samhället lider av en brist på närhet mellan könen mellan människor i olika åldrar. Hur många träffade en 90 åring, en tre åring och en 20 åring i samma sammanhang någon gång under förra året? Till vardags alltså inte på begravning eller dop. Det händer inte längre. Jag som ogift pappa har genomlevt ett helvete av fördomar som nästan lyckats ta kål på mig men jag har klarat mig och tagit kraft av vänner o familj. Ogifta pappor ses bara som plånböcker och har ingen möjlighet att vara delaktiga i föräldraskapet om inte mamamn vill det. Mitt barns mamma är mycket orolig av sig och när hon säger saker som att jag inte tar på min dotter mössa ordentligt heter det på juridikspråk “pappan kan inte behandla barnet åldersadekvat” och jag bedöms imellan raderna vara oduglig som pappa. JAg tyckte inte terapefterna lyssnade på mig och jag blev förbannad i deras ögon och därefter är jag helt bränd.. Tack vare att feminismen fokuserat allt på att eliminera dagens häxor.. förlåt pedofiler och våldsmän.. elelr bara män i största allmänhet, så har vi fortfarande ett samhälle där inte människor inte möts på naturliga sätt och där vi istället sitter i våra ensamhushåll och knappar på våra datorer..
Comment by Nils — August 11, 2007 @ 3:13 pm
Om ni inte är med på vad jag försökte säga så var det att de sexuella perversioner man ser o hör om är ett resultat av en långtgående process som måste förebyggas med att ge människor en bra relation till varandra och barn en bättre uppväxt med rätt till sina pappor igen för att de inte skall tycka det är så himla spännande med äldre fadersgestalter att hoppa i säng med i 15 års åldern.. Jag tror faktiskt inte det finns så mycket pedofiler som det låter ibland. Om man bara skärskådar de olika rubrikerna som exemplifierats ovan en och en så handlar det om helt olika sammanhang som inte har någonting med varann att göra.
Comment by Nils — August 11, 2007 @ 3:19 pm