Idag ringde de ifrån AF i Umeå och bekräftade att jag var antagen på Indesign kursen och berättade lite om den. Att jag blev antagen var inte klåparens förtjänst, utan hennes chef! Jag kontaktade klåparens chef tidigare idag  och hade en mycket bra och givande samtal. Hon beklagade det som hade hänt, men sa samtidigt att det inte finns några ursäkter för hur mitt ärende har handlagts.

Det "lustiga" i det hela var att när klåparen i maj förra året "missade" att sända in mina papper till Försäkringskassan om att min praktik var beviljad så var det hennes chef jag hade hamnat hos när jag ringde till X- kontoret för att försöka reda ut vad som hade hänt. Så chefen förstod min frustration, ilska och besvikelse över att det klåpades igen.

Hur som helst, nu kommer jag att få gå Indesign kursen -och jag kommer med en åsnas envishet lägga ner hjärta och själ på att jag ska bli grym på att arbeta i Indesign. Efter jag fick reda på att jag kom in, så hade jag kontakt med chefen igen. Hon sa att jag skulle maila klåparen och tala om att jag hade kommit in, så att klåparen kunde skicka papper mm till Försäkringskassan. Passade på att uttrycka "ont i magen oro", till chefen, över att klåparen återigen skulle skita i att sköta sitt arbete. Tänkte att det inte kunde skada med lite press, och att ge en vink till chefen att hon skulle hålla lite koll på att papperna verkligen skickades.

Hur som helst, slutet gott allting gott. Och nu ska jag fokusera på vad som ligger framför mig i stället för att sura över de månaderna jag redan har förlorat. De kommer ju ändå inte igen.

Nu jäklar ska jag lära mig Indesign! Sedan ska jag ut och mosa järnet hos tidningarna!
Hurra
Hurra