"Det värsta är inte de onda människornas ondska. Det värsta är de goda människornas tystnad".
Martin Luther King
En titt hos Deep Edition gjorde mig uppmärksam på att en bloggare på World Press uppmanade till en dags tystnad i bloggosfären för att hedra de 32 människor som blev mördade ihjälskjutna på Virigina Tech i måndags.
Att stanna upp och ta sig tid för eftertanke tycker jag är bra. I dagens samhälle finns det för lite tid för eftertanke. Allt går i 240km/h. Människor mår dålig och Hedgehog-Sara vittnar gång efter annan på sin blogg om barn och ungdomar som mår dåligt.
Att uppmana till en dags tystnad i bloggosfärer ser i alla fall inte jag någon poäng med. Givetvis är det som hänt på Virigna Tech en tradgedi och jag känner verkligen med det anhöriga. Vilket fruktansvärt sätt att förlora någon som står en nära, på. Men att mana till tystnad känns som att det nästan får motsatt effekt. Det borde väl vara viktigare att verkligen debattera det som hände. Att på olika sätt kanalisera sin illska, frustration och funderingar över hur något sådant här kan hända. Inte att mana bloggosfären till total tystnad.
Jag har i tidigare inlägg varit inne på det här med medias närhetsprincip. Vissa händelse får större genomslagskraft andra. En Tsunami på Salomonöarna får inte lika stor genomslagskraft i svenska medier, som en Tsunami som sköljer in över tiotusentals semestrande svenskar i Thailand får. Det kan tyckas cyniskt: men egentligen är det inte konstigare än att människor oftast vill läsa, se eller lyssna på saker som de kan relatera till i deras direkta närhet.
Det jag vill komma till är att uppmaningen till tystnad i bloggosfären nog i ganska mycket har att göra med närhetsprincipen. Eftersom Word Press server ligger i USA, är det rimmligt att anta att många amerikaner har regisrerat sin blogg där (kvinna som uppmande till tystnad, Lorell VanFossen, bor dock för tillfället i Israel).
Hur som helst, jag kommer inte att göra ett aktivt val om att inte blogga den 30e april. Och om det är tyst så sker det av andra orsaker än den här uppmaningen till tystnad. För skulle bloggosfären vara tyst varenda gång en tradgedi inträffade, skulle den vara ständigt tyst. Bara idag dödades runt 170 människor (enligt de senaste rapporterna) i terrorattentat runt om i Bagdad.
Det skrivna ordet är ett mäktigt vapen! använd det till att skapa debatt, inte till att uppmana till tystnad!


Håller med både dig och DeepEd
Comment by Kimmi — April 18, 2007 @ 5:45 pm
tänkvärt som vanligt när du skriver
kram!
Comment by Hedgehog-Sara — April 18, 2007 @ 5:51 pm
MOCCA SVARAR:
KIMMI: Visst är det märkligt att uppmana till tystnad!
HEDGEHOG-SARA: Tack snälla
*kram*
Comment by mocca — April 18, 2007 @ 6:37 pm
Håller helt med dig! Varför vara tyst, när man kan låta bli? Tysta människor blir, enligt min erfarenhet, ofta totalt överkörda och gör ingen människa glad.. Så låt munnen (fingrarna) gå!
Hur ska annars folk få veta att nåt är fel, nån behöver hjälp eller varför man ska köpa just deeet nya tvättmedlet?
Comment by vhcfan — April 18, 2007 @ 9:12 pm
Det är väl tänkt som en symbolhandling motsvarande en tyst minut, en del deltar andra inte.
Comment by Den tjocke konsulten — April 18, 2007 @ 9:33 pm
MOCCA SVARAR:
VHCFAN: Helt rätt! Tystnad är lite skrämande, för förr eller senare lyssnar alla på den som tillslut vågar prata!
DTK: Givetvis är det så. Det kändes bara som att en hel dag, var lite väl att ta i. Men det kan ju som sagt ha med närhetsprincipen att göra.
Comment by mocca — April 18, 2007 @ 10:23 pm
Hej!
Så tänkvärt och så sant! Väl skrivit, Mocca och jag önskade att jag själv hade genomslagskraften genom orden. Du däremot, kan göra skillnad.
//Linda
Comment by Linda & Grabbarna — April 19, 2007 @ 3:04 pm
MOCCA SVARAR LINDA & GRABBARNA: Heeeej! Är du tillbaka igen
Tack för dina ord om inlägget, vad glad jag blev!
Men jag tror att ALLA har genomslagskraft genom ordet, du också!
Comment by mocca — April 19, 2007 @ 9:18 pm